Jag släpper taget och faller mot marken.
Mot marken där ingen finns för att ta emot mig.
Mot den mark som jag så länge undvikit.
Den mark som har burit mig.
Burit mig när jag varit stark.
Men nu när jag är svag så bara faller jag rakt igenom allt.
Jag faller utan motstånd.
Faller hårt.
Faller djupt ner.
För jag släpper taget och faller mot marken.
Mot marken där ingen finns för att ta emot mig.
Kommentera